City of God

Lite inledande ord: Visste inte/ksk glömde bort att filmen är baserat på verkligheten så fick reda på det i slutet💀. Filmen känns fan 4h lång men den är dunder. +: Typ allt. Utvecklade karaktärer till syftet de fyller. Finns ingen glipa nånstans (förutom en). Kreativa kameravinklar. Hoppar mellan komedi och drama, att vara lättsam och tung, men ibland allt samtidigt. Man känner the impact av nästan allt som sker. +Parkour-Höna. Vill skriva om två särskilda karaktärer lite. Lilltärningen/Lil dice är knarkad karaktär. Brottslighetens stjärna från första scenen. När vi ser han som barn så fattar man direkt att det är han innan det ens "avslöjas" en bra bit senare i filmen. Har till att börja med två starka drag som enkelt gör han kaötoveande, maktlysten och sjuk i bollen. Senare under dansen få man se en annan sida av honom som inte skriks ut men som ändå tydligt är där. Han kan inte slappna av, ha kul och är inkompetent vid raggning. Man får se hur hans ego styr honom på alla plan i hans senare ageranden. Just det med det manliga egot blir också en större del överlag i filmen därefter. Andra karaktären jag vill nämna har inget namn och är bara märkvärdig i en scen. Det är barnet som inte blir dödad av Biffen men som gråter som bara den. Ärligt talat helt sinnessjukt att en liten unge kan göra en så otroligt bra performance som han gör i den scenen. Sen är alla barnskådespelare i filmen bra (iaf tillräckligt för att inte distrahera). –: Det ENDA som jag tyckte att filmen faktiskt gjorde dåligt var eskaleringen i Knytnäves karaktär där han går från cool pacifist till gang leader alldeles för snabbt och utan tillräckligt med motivation. Det a leder också till att kriget som följer inte bär den vikt hos tittaren (mig) som filmen hade önskat tror jag. Karaktärsutvecklingne gäller just karaktären och inte den riktiga personen. Och juste,"Knytnäve"... Namnen på svenska är lite goofy och distraherande men tar inte bort från filmens kvalité på originalspråket då jag ej kan bedöma det. Bioupplevelse: Bästa sätet i salongen. Snubben bredvid mig andades högt men jag hörde att han verkligen tyckte om filmen :). Framför mig satt ett grabbgäng som snackade då och då. På vägen ut ur salongen pekade en av snubbarna på en av de uppsatta filmaffischerna och sa "Den där filmen ser dunder ut.......... Den lilla sjöjungfrun". På bussen hem är det just nu en snubbe som dirigerar á la Tár till luften när han lyssnar på musik. Avslut & Betyg: Filmen gav mig inte typiska 9/10 känslor. Betygtänkandet sprakar ju tyvärr upp ibland medans man kollar och då tänkte jag 8/10 nästan varje gång men i slutet kände jag att den helt enkelt är för bra. Den är för kvalité. Asså den är bra. Inte bara att jag tycker om den. Den ÄR bra. Stark 8/Svag 9