Shithouse

Det kan absolut vara så att den här filmen är PERFEKT och att jag bara inte var tillräckligt mottaglig i stunden för att mannen bars on bars den är dunder. Även om jag inte har gett nån Cooper Raiff-film 10/10 så är det ändå möjligt att han är min favoritregissör. Hur han skriver sina karaktärer och skapar de starka och relaterbara bilderna av dem verkar så simpelt men det är så extraordinärt. I den här filmen är Maggie verkligen symbolen av tjejen man gillat sen gymnasiet det är så jävla bra. Cooper presenterar också mer självmedvetna perspektiv som jag känner har gett något. En annan sak jag gillade med filmen var alla festscener, särskilt den där de dansar och sneglar mot varandra och att Maggie plötsligt försvinner. Samma sak har ju hänt en själv det är inversionen stuff att Cooper tar med det här starka och relaterbara. Gillar också hur Alex känner att han faktiskt inte har varit i LA. Det som jag tror drar ned filmen är att natten som Maggie och Alex spenderar tillsammans är rätt lång och tråkig även fast den speglar verkligheten bra och väcker relaterbara känslor. Helt enkelt inte så underhållande att se på skärm. Men utöver detta så är filmen så bra. Skulle jag ha sett den här för ksk 1 år sen till ett halvår sen så skulle jag nog älska den här filmen till döden Coopers nästa film är en biopic. Hans filmer är hittills självklart baserat på hans egna upplevelser men den nästa är om nån snubbe som styr ett baseboll lag eller nåt. Väldigt annorlunda koncept och undrar vad det går nånstans. Samt att fader son relationen antagligen kommer ta mer plats än i hans tidigare filmer där den skuggas av relationen till mamman, troligvis pga Coopers egna uppväxt om man nu vågar göra den antagelsen.