The Devil Wears Prada 2

U got a sickness. Ur fkn sick. Ett seriöst fall av sequelitis. Början av filmen är fullproppat med referenser och iconography. Första bilden är densamma som första filmen och det är ju inte bra när en bioupplevelse börjar med att pupillerna försvinner in i skallen. Blå skärp, gå inte upp för trappan, million girls, rocken, assistans desk-setup, garderob-scen Tucci och Hathaway, bil-scenen och Tuccis do the job tal och. Gaga! *soyjak* Ofukserad med för många half assed sequel subplots. Försöker vara ett seriöst drama ibland och funkar inte helt. Så många establishing shots på modevärlden så det blir BROigt, + några andra anledningar. Miranda porträttreras mycket mer som en superkändis vilket känns orealistiskt hon är en fkn editor och inte lady gaga, de borde byta maktposition i sminkscenen. Andys motivation är något från förra filmen som även här är i ett moln som hon själv lol även erkänner i bil-scenen, så bestämt agerande men varför. Musiken gjorde mig irriterad i hur den används och hur generell den är. Till en mer cynisk punkt vill jag ta upp the casting till de nya karaktärerna. De tre nya på företaget utgör av en mörkhyad kvinna, en överviktig gay Guy och en östasiatisk kvinna. Jag känner verkligen the corporate decision av ”representation”. I skrivande stund ifrågasätter jag även deras karaktärsdrag i hänsyn till vilken representstionsgrupp de täcker. Den mörkhyade kvinnan är hård och elak (blunt ripoff), den överviktiga killen är mjuk och vänlig och den asiatiska kvinnan är akademisk och listig. Hmm… Filmen är också en Coca Cola reklam så att slänga in ett generellt anti-AI meddelande är whacko. Det jag gillade med filmen var nog främst the business drama som påminde om succession, vilket i sig säkert bidrog starkt till att jag gillade de delarna. Hjärtat gillar också att det går bra för alla våra karaktärer men INGET utförande på den fronten är väl uppbyggt vilket gör att hjärnan säger nej. Att ens hamna där är också ett symtom av sequelitis. Filmen nådde dock soyjak-delen av mig med KAT och Milano. Låg på en 1/10 i början men gick faktiskt upp så vi säger en 3/10 även om receny bias vill ksk ge en 4. Dock nu med mer reflektion över ”representationen” känner jag mig säker i trean. Don’t get a stain in the dress.