Black Swan

Aronofsky för ihop The Piano Teacher och Perfect Blue och gör det bra! Lägger också fröet för Whiplash. Som Requiem of a Dream har den verkligen Aronofsky-presentation. När musiken är där är den DÄR. Stilen är unik men finns något för enkelt med karaktärerna både i den här och requiem. Gillar dock Kunis karaktär som en verklighetskontrast till dockan. En favoritsak är vad filmen gör med den sexuella borträngningen och frigörelsen, samt hur det sammanvävs med pjäsen och det större temat av mänsklighet! Oj. Vad behöver hon? Vad vill hon? Vad vet hon? Vad vet jag? Society. Den gyllende kvarten i Perfect Blue överträffar vad den här filmen gör med samma idé men Black Swan följer röda tråden i vimlet och jag föredrar den i sin helhet. Fickrysningar här och var. Black Swan. Den onda i baletten asså hur han ser ut fucking får mig. Usch! Men intealltvisuellt klickar. Gillar kameran och scensättning men specialeffekterna är hit and miss. Ibland för mycket, som med de skiftande ansikterna. Bra skådespeleri från alla. Portman får verkligen fram det sköra. Hennes första onani-scen var en favorit. Gällande de 3 filmerna som Black Swan påminner mig om så föredrar jag hur de hanterar deras respektive gemensamma tema. Black Swan är dock överlag mer engegerande och de kommer nog huvudsakligen från stil, pacing och kombinationen av allt. Den hade black bars… brydde mig inte i stunden men ur ett etiskt perspektiv ska de bort. Lätt 8 fan. Om jag ser den någon annan gång så önskar jag att jag kommer se den för vad den är utan att ständigt jämföra med andra filmer.