The Red Shoes

Pionjär. De röda skornas främsta styrka är absolut det visuella. Karaktärsutstyrslar, set designs, färg, framing u name it. Och såklart balletten som jag aldrig blev trött på. En grej i början när Vicky är ny på jobbet som jag tyckte var väldigt väldigt bra var hur vi fokuserar på Vicky även när scener frameas på ett sätt där vi typiskt sätt borde titta på det centrala. Har dock flera storytelling problem som alla är sammanvävda: 1. Det är för tydligt var filmen kommer gå någonstans. Kan tillfälligt känna att det är fint poetiskt men håller inte för långvarigt intresse. 2. Konflikten med kärlek vs mastery är för bekant, retroaktivt problem. 3. Typiskt underutvecklad gammal film romans. Gäller till stor del också för karaktärerna allmänt vilket påverkar intresset för konflikten. När en av konfliktdelarna är sambundet med underbar dans och den andra är ointressant romans så känns inte uppslutningen. 4. Hur dilemmat framställs i slutet är klumpigt.