Oppenheimer
Oppenheimer in the tune of Weird Science by Oingo Boingo.
Nolans jävla sound design gubbar och gummorna som sköter strömbrytaren för den jättestarka taklampan är de viktigaste personerna i produktionen för den här filmen. Sen är skådespelarna bra också :)
Favoritscenerna är väll samma som alla andra har tror jag. Grejen med äpplet, Oppenheimer i sängen som panikar, äpplet, samlag i förhöret, flash av Pughs självmord, bomben, slutet.
En sak till i början som jag verkligen gillade är när Oppenheimer blir nekad att gå på Bohrs föreläsning. Man kände en liten gullig ångest över att han missar den stora vetenskapsmannen i en tid utan internet.
När jag satt på Max efteråt och kollade på YMs’s review så var det en jävla skön känsla för han hade samma problem med filmen som jag. Till att börja med är antalet superkända skådespelare så högt att det tar en ur filmen eftersom man tvingas till att tänka ”åh det är det ansiktet!”
Sekundärt så tänker jag nästan aldrig på hur bra en films score är (tydligen tycker folk att denna var riktigt bra) men jag bryr mig rätt mycket om musik spelas eller ej. Jag tycker ofta att filmer överanvänder musik vilket tyvärr sker här väldigt mycket. Jag vill att råheten i scenerna ska komma fram och det förhindras när en möjligt berörande dialog ska stödjas av ett lätt och generiskt piano. Mitt fokus fastnar på att pianot är där och min immersion störs. Det spelas ingen musik när bomben sprängs och det gynnar scenen. Jag tror samma sak gäller för de flesta scener.
Filmen känns rätt ofta som en lång trailer med hur en scen går över till den nästa. Hur dialogen är skriven bidrar också till detta. Jag tycker dialogen är för omänsklig. Karaktärerna är väldigt pang på rödbetan med vad de ska svara till varandra vilket känns väldigt skumt om det är en liten witty smart-jävel-replik som inte alla personer har förmågan att bara whippa fram sådär från ingenstans.
Alla detaljer om vem som säger vad i rättegången och sånt skit bryr jag mig inte om. Också ontiresserad av revealen av en twist villain.
Anyway Dune 2 kommer knulla på IMAX
Stark 6/10 tror jag
Mini Review: Oppenheimer in the tune of Weird Science by Oingo Boingo.
Nolans jävla sound design gubbar och gummorna som sköter strömbrytaren för den jättestarka taklampan är de viktigaste personerna i produktionen för den här filmen. Sen är skådespelarna bra också :)
Favoritscenerna är väll samma som alla andra har tror jag. Grejen med äpplet, Oppenheimer i sängen som panikar, äpplet, samlag i förhöret, flash av Pughs självmord, bomben, slutet.
En sak till i början som jag verkligen gilla...
More Reviews of Oppenheimer
Janomi
Oppenheimer is a masterclass in filmmaking and one of Christopher Nolan’s finest achievements. Through exceptional writing, casting, and direction, Nolan turns what could have b...
Geniasis
We are accustomed to consuming the end of the world in bite-sized fragments—pixels on a smartphone, 15-second clips of distant bombardments, the gamification of war. We have dom...
djross
Faced with the threat of great evil, a brilliant but fallible man, possessing deep hidden knowledge of the greatest mysteries of the universe, descends into the sublunary world,...
See all 4 reviews of Oppenheimer
